Hampus' dagbok
Oktober 2004

2004-10-30

Den 7 oktober började jag på hunddagis. Vi gick upp som vanligt och åt frukost. Sen åkte vi iväg med bilen. Det tyckte jag ju var konstigt, men det gjorde inget, för jag tycker ju om att åka bil.

När matte stannade bilen, visste jag var vi var. Vi var på hunddagiset! Eftersom jag hade varit där ett par gånger innan, kände jag ju igen det! Så medan matte jobbade, tillbringade jag några timmar där och hade roligt. Jag lekte med de andra hundarna och kelade med dem som jobbar där. Tiden bara flög iväg. Sen kom matte vid 14-tiden och hämtade mig igen och så åkte vi hem. Och nu ska jag vara där om dagarna ett tag framöver.

Söndagen den 10 oktober hände också nånting jätte-spännande! Husse, matte och jag åkte iväg till Brukshundklubben. Och där gick vi i hundskolan! Det var kul! Vi var där i god tid och gick en ganska lång promenad genom skogen och på den stora planen där. Det fanns jätte-mycket att lukta där och ibland reste jag ragg för det var så många främmande dofter. Och så kollade vi också på agility-parken. Verkar ju spännande.

Och så kom alla delägare och kursledarna. I vår grupp är det 10 hundar. Det är en Siberian Husky, två Golden Retrievers, en Rhodesian Ridgeback, en engelsk springerspaniel, en kanintax, en Whippet, en Boarder Collie, en Berner Sennen och så jag. Allihopa är mellan 4 och 6 månader gamla, förutom taxen, den är redan 10 månader gammal.

Vi gick genom en skogsbit till en stor glänta. Och så gjorde vi en hel del övningar såsom gå utan att slita i koppel, sitt, konversation mellan husse/matte och hund osv. Det var kul. Det mesta kan jag ju allaredan. Fast jag tyckte att det var lite för mycket snack medan vi hundar fick sitta stilla. Lite tråkigt. Men det ska bli mindre teori och mer praktik framöver. Och det är ju bra det. Det var förresten husse som gick med mig och matte satt lite vid sidan om med några andra mattar och hussar. När kursen var slut fick jag äntligen springa fram till matte igen och sen, efter ytterligare lite teori, åkte vi hem. Nästa söndag ska vi dit igen. Får se, vad vi ska lära oss då.

Hela "skolklassen"
I hundskolan
I hundskolan
I hundskolan
I hundskolan
I hundskolan
Kursledarna Elizabeth och Gun-Britt, min husse och jag
Husse och jag

En dag kom husses och mattes goda vänner Jutta och Stephan på besök. Deras Golden Retriever tik Kimba var naturligtvis också med. Jag kommer ihåg att jag var lite rädd och försiktig förra gången vi träffades men nu var det jätte-kul! Jag har blivit mycket tuffare och vi lekte hela tiden. Det var verligen full rulle! Först gick vi en promenad här hemma över ängarna och genom skogen och till sist ner till havet. Både Kimba och jag är ju tokiga i vatten så det blev mycket lek och apportering och bad. Härligt!

Hemma igen fortsatte vi att leka och busa och det var sååå kul! När vi hade fått mat fick vi inte fortsätta leka på en stund och då tog vi oss en tupplur. Vi var ju också trötta efter att ha lekt hela dagen.

Kimba, Stephan och Hampus
Kimba och Hampus
Vatten!!!
Kimba och Hampus
Kimba och Hampus
Kimba och Hampus
Kimba och Hampus
Kimba och Hampus
Kimba och Hampus
Kimba och Hampus

Den 17 oktober var det dags att åka till Brukshundklubben igen. Kul! Först skulle alla hundägare och så vi vara inne i lektionssalen! Vi skulle lära oss att vara många hundar tillsammans utan att busa och leka. Det tog en stund tills alla blev lugna, men sen gick det bra. Och så blev det först en teorilektion. Jag tyckte det var himla tråkigt och matte erkände att hon också tyckte det. Men sen var det dags att gå ut! Det regnade jätte-mycket den dagen, men vad gjorde det? Vi lärde oss en massa saker, som jag ju egentligen redan kan, men det är trevligt i alla fall. Denna gången gick matte med mig medan husse stod i kanten och såg på.

Förresten så vägde husse mig igen den 17 oktober och då vägde jag 33,2 kg! Matte brukar säga att jag kommer bli ett monster när jag är vuxen. Men jag är ganska säker att hon bara skojar för jag är ju faktiskt jätte-snäll!

Matte och jag
Matte och jag
Matte och jag

Den 27 oktober blev jag lite dålig. På morgonen var allting ok. Efter frukost åkte matte och jag iväg, jag till hunddagiset, där jag trivs jätte-bra, och matte till jobbet. När matte kom 14-tiden för att hämta mig, var mitt ansikte svullet. Börje, som jobbar på hunddagiset, berättade, att det hade varit värre innan och att svullnaden nu hade gått tillbaka lite. Men matte blev ju orolig i alla fall och undrade vad som hade hänt. Vi trodde på brännässlor eller getingstick. Men jag var pigg och glad, så åkte vi en sväng till skogen och plockade en hel korg med trattkantarell. Det var en härlig promenad som vi njöt av båda två.

När vi kom hem tog matte sig en närmare titt på mig igen och sa att vi nu i alla fall inte skulle avvakta mer utan att vi skulle åka till veterinären. Sagt och gjort. Vi åkte till Djursjukhuset. Jag har ju varit där förut och är inte alls rädd att åka dit. De är så snälla där allihopa! Veterinären tittade på mig och sa att det kunde vara en allergisk reaktion av ett getingstick eller liknande. Jag fick en kortisonspruta och sen åkte vi hem igen. Men vet ni, vad veterinären också sa? Att jag var lite för tjock och skulle kunna banta 1 kg eller 2. Har ni hört?!?!? Det var det fräckaste, va? Jag är inte tjock, jag är bara ovanlig stor för att vara en hundbebis på 7 månader! :-)

Svullnaden hade emellertid inte gått tillbaka riktigt än och jag är glad, att matte inte tog nåt kort på mig när jag såg så förskräcklig ut.

När vi hade kommit hem fick jag mat och så tillbringade vi en mysig kväll framför TV'n.

Natten däremot blev hemskt jobbig. Jag hade klåda överallt, bet och slickade och kliade mig och matte försökte lugna mig hela tiden. Det blev inte många timmars sömn den natten. Nästa morgon hade dock både svullnaden och klådan och även utslaget, som jag fick kvällen innan, helt försvunnit och jag var pigg och glad igen. Matte ringde i alla fall till veterinären för att ta reda på varför jag fick en sån hemsk klåda. Veterinären sa att det måste bero på den där allergiska reaktionen och att det ju var bra att jag hade fått en kortisonspruta kvällen innan. Hon tyckte dessutom att jag skulle badas med ett speciellt schampo som motverkar eventuella inflamationer som kan uppstå i samband med klådan och allt kliande. Så på eftermiddagen åkte matte och jag till Djursjukhuset igen för att köpa det där schampot.

När vi kom hem igen blev det alltså bad. Jag älskar ju vatten och att bada, men det ska vara i havet och inte i badkaret!!! Matte hade lagt en blöt handduk i botten av badkaret så att jag inte skulle halka. Sen lyfte hon ner mig i badkaret och började schamponeringen. Jag kan ju inte påstå att jag tyckte det var speciellt roligt men matte tyckte i alla fall att jag var jätte-duktig. När det var klart så blev jag torkad med en stor, tjock och härlig handduk. Sen lyftes jag ut ur badkaret igen och fick lägga mig på en annan härlig handduk på golvet. Och så fortsatte matte att torka mig och vi kelade och det var jätte-mysigt.

I badkaret
I badkaret
I badkaret
Färdigbadad

Samma kväll då jag blev badad, upptäckte matte en liten knöl under mitt vänstra knä. Knölen är rund och stor som en liten ärta. Matte blev orolig, misstänkte redan vad det kunde vara, men den kvällen kunde vi inte göra mer åt det.

Nästa morgon ringde matte till veterinären igen och fick en tid klockan 13.30. Men först skulle jag till hunddagiset och matte till jobbet. Sen åkte vi till veterinären igen. Hon tittade på den där lilla knölen och visste direkt vad det var. Det låter mycket värre än det är. Det är en liten godartad tumör och det är mycket vanligt att valpar och unghundar får det. De är alltid godartade men man ska ändå behandla det.

Jag tycker ju det är toppen att komma till veterinären för alla är så snälla där. Och matte tycker ju inte heller att det är nåt märkvärdigt med det. Sen är det också nånting som är väldigt bra där. I anslutning till väntrummet finns det en liten affär med katt- och hundtillbehör, leksaker, mat, etc. Och så har de lösgodis för hundar där med! Och kartongerna, som är fyllda med olika sorters hundkex är precis i lagom höjd! Så det är bara att plocka! Trodda jag ju! Men så är det ju naturligtvis inte, det berättade matte för mig. Men så dumt då, varför placera de lådorna där då?

När det var min tur, gick vi in i behandlingsrummet och så lyftes jag upp på undersökningsbordet. Och vad gjorde jag där? Hade bra utsikt, viftade med svansen för fullt och slickade veterinären, en medhjälpare och matte i ansiktet. Nina, så heter veterinären, tyckte nog också att det var konstigt att jag bara stod där och såg glad ut. De flesta hundar, som måste stå på behandlingsbordet, darrar och har svansen mellan benen. Men inte jag inte!

Jag fick en kortisonspruta i eller bredvid knölen och så ett litet förband. Och så var det klart. Och så berättade Nina för matte att ibland försvinner de knölarna av en kortisonspruta och om den inte har försvunnit inom 14 dagar, ska den bara opereras bort. Och att det absolut inte finns någon anledning till att vara orolig. Hon skickade också med en konstig grej, som de kallar för tratt. Jag tycker väl att den snarare ser ut som en lampskärm. Tydligen ska jag ha den på huvudet så att jag inte kan slicka på förbandet! Det låter hemskt, va?

Den dagen fick jag också en massa nya roliga saker. Matte tyckte att det är bättre att jag är sysselsatt med leksaker och ben istället för att slicka på förbandet. Och om jag sköter mig, så slipper jag kanske den där tratten. Hur som helst så fick jag alltså en ny pläd till bilen, en ny pläd till min säng och en snuttefilt som jag går omkring med och bär den med mig hela tiden. Och så lite ben och trasleksaker och tennisbollar. Jätte-kul! Den filten, som är tänkt att ha till bilen, ligger för närvarande i vardagsrummet och jag tycker så mycket om att ligga där så matte åker nog på att köpa en till. :-)

När vi kom hem så fixade vi lite här hemma och jag lekte med mina nya leksaker. Och än så länge har jag inte behövt använda tratten. Skönt att slippa den! På kvällen kom också husse hem och då är det ju alltid fest! Så nu ligger helgen framför oss och det är toppen!