Välkomin til Ísland

Välkomin til Ísland!

7 - 14 juni 2002

Reseberättelse

Söndagen den 9 juni 2002

Körsträcka 478 km

På morgonen regnade det lite. Klockan 8 åt vi frukost, sen åkte vi in till Höfn för att tanka bilen och handla lite. Nu hade det slutat regna och solen sken. Vid 9-tiden åkte vi mot nordost. Idag skulle vi köra den längsta sträckan. Vi körde längs med Atlantens branta kust och såg några sälar igen. Landskapet ändrade sig hela tiden. Guppiga grusvägar ledde oss i serpentiner upp för bergen med en stigning av upp till 16 %!. Till höger och ett par hundra meter nedanför oss den branta kusten och naturligtvis inget räcke.

Vi kom förbi några konstiga träställningar, där tusentals fiskar hade hängts upp för att torka. Det var en konstig syn och hemsk lukt.

Vid 12-tiden gjorde vi paus vid Berufjöðrur. Det var en fin rastplats med en härlig utsikt över fjorden och bakom oss fanns det två vattenfall. Sen fortsatte vi, körde längsmed 6 fjordar. På väg nr 92 mellan Reydarfjörður och Egilsstadir stannade vi i Skagafell och hittade en fin plats vid 10 små vattenfall. Solen sken och det var riktigt varmt. Idag såg vi några renar och körde också förbi några nödstugor. Det är små röda stugor för folk, som har gått vilse eller hamnat i en nödsituation eller blivit överraskade av dåligt väder. Stugorna är utrustade med en säng, ved, en kamin, första hjälpen och kommunikationsradio.

Vi körde genom jätte-stora dalar och raviner, landskapet ändrade sig hela tiden, ibland var det grönt och ibland fanns det inte så mycket som ett grässtrå. Vi har sett tusentals får och lamm och fortsatte färden genom höglandet. En stor del av dagens sträcka gick på grusvägar.

Vid 19-tiden kom vi fram till Grimstunga, som ligger mitt i öknen. Stugan som vi hade hyrt var fin och det fanns en liten trädgård omkring, där det växte arktisk vallmo. När vi hade packat upp bilen, åt vi kvällsmat (varma koppen, bröd, ost och lammkött).

Sen körde vi 28 km på den sämsta grusvägen vi hittills hade kört på. Vägen hade precis i veckan innan öppnats igen. Stenar stora som fotbollar fanns överallt mitt på vägen. Målet var Dettifoss, Europas mäktigaste vattenfall. Det är 100 meter brett och 45 meter djupt. 193.000 liter vatten störtar ner här per sekund! Färgen på vattnet är grått. Vi klättrade ner och gick längs med ravinen och kom ganska nära vattenfallet. Det är visserligen Europas mäktigaste vattenfall, men definitivt inte det vackraste. Vi tyckte i alla fall inte särskilt mycket om den.

Vid 22-tiden var vi tillbaka vid vår lilla stuga i Grimstunga och solen sken fortfarande. Vi var ganska trötta och gick snart och la oss.

Ringvägen nummer 1 med 16 % stigning