Hampus' dagbok
April 2005

2005-04-29

7. April 2005

Idag är det min födelsedag och jag fyller ett år. Otroligt vad tiden har gått fort. Det säger alla.

Dagen började bra, vädret var ganska fint. Jag fick mat och gick en liten promenad med matte och sen åkte matte iväg till jobbet efter frukost. Mattemor och jag hade, som alltid, en mysig dag tillsammans.

När matte kom hem från jobbet, åkte vi iväg. Jag visste vart vi skulle för det hade matte redan berättat på morgonen. Vi skulle till Nina! Jag älskar Nina och tycker alltid det är kul att åka till henne. För er som inte vet - Nina är min veterinär! Alla säger att det är jätte-konstigt att jag tycker det är så kul att åka dit.

Egentligen skulle jag ju bara vaccineras. Men det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss…

Till saken hör, att jag de senaste dagarna har blött från svanstippen. Matte har kollat det och hittade ett litet sår, som hon torkade rent. Sen gick det bra ett par dagar och sen började det blöda igen.

Så idag när vi då var hos veterinären, fick jag alltså min vaccinering och så bad matte Nina att kolla svansen också. Det såg inte så bra ut. Och vet ni vad det kommer ifrån? Jo, jag är en sån lycklig hund och ibland blir jag så glad så jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Och då viftar jag ju med svansen så klart och det blir riktigt våldsamma svansviftningar ibland. Och då kan det ju hända att man slår emot nånting, ett bord eller väggen eller en dörr eller vad som nu kan vara i vägen för en viftande svans. Och på så sätt fick jag alltså ett sår.

Nina tittade på det och vet ni vad en djurskötare, som också jobbar på djursjukhuset, gjorde då?!?!? Hon rakade av håret på sista delen av min svans! Det såg ju inte klokt ut, men var nödvändigt för att såret skulle kunna kollas. Det såg inte så bra ut och jag blödde från svanstippen som en stucken gris. Men jag var jätte-snäll och höll stilla medan Nina kollade såret. Det var mycket svårt att stoppa blödningen, de försökte med allt. Nina sa att det finns en annan möjlighet. De ska klippa av en liten bit av svansen och sy ihop det. Då kommer det att läka mycket bättre.

Så jag fick en lätt narkos och så åkte jag in i operationssalen. Det hela tog bara en knapp halvtimme. Mattemor och matte satt ute och väntade. Sen kom jag ut igen och var fortfarande lite omtöcknad efter narkosen. Jag hade svårt att kontrollera benens rörelse men det blev bättre sen. Det "kalaset" (kom ihåg att det är min födelsedag!!!) kostade 3000 spänn men det brydde inte matte sig om.

Vi gick till bilen och så lyfte hon upp mig för jag kunde inte hoppa än. Det var knappt hon orkade lyfta mig för jag väger nu 43 kg. Men nu är jag ju fullvuxen och ska inte gå upp mer. Nina sa t o m att jag kunde banta lite.

Vi åkte hem och husse hade också hunnit komma hem. Jag blev jätte-glad. Och vad gör jag då? Vifta med svansen så klart! Och mina människor såg till att jag inte slog emot nåt.

Nu har jag ett förband runt svanstippen och en tom, fasttejpad plastspruta som skydd och det ser väldigt komiskt ut. Om jag sköter mig och låter bli försöka komma åt såret för att slicka och bita så slipper jag få på mig tratten.

På tisdag nästa vecka ska vi till Nina igen för då ska hon kolla såret. Och den 20 april ska jag dit igen för då ska stygnen dras.

Med andra ord - det har varit en händelserik födelsedag. Inte så kul men det är ingenting att göra åt det. Huvudsaken är ju att jag blir bra igen. Och matte har köpt några extra goda ben till mig i födelsedagspresent.

9 april 2005

Jag mår jätte-bra igen efter operationen. Mina människor har fullt upp att se till att jag, om jag nu ska vifta med svansen, vilket jag ju gör ideligen, inte slår emot någonting.

Idag lyckades jag också med att få loss förbandet och den där löjliga sprutan. Jag fixade det medan mattemor pratade med matte i telefon. Husse och matte var ju iväg denna helgen. Mattemor satte på ett nytt förband med mycket tape och det sitter fortfarande kvar.

11 april 2005

Idag har matte tagit några kort på mig och på min svans. Det ser så löjligt ut!

Imorgon ska jag till Nina (veterinären) igen för hon ska kolla såret. Hoppas hon inte skäller på mig för jag har tagit loss förbandet. Då ska jag skälla tillbaka! :-)