Välkomin til Ísland

Välkomin til Ísland!

7 - 14 juni 2002

Reseberättelse

Lördagen den 8 juni 2002

Körsträcka 273 km

Vi vaknade halv fem på morgonen, det regnade jätte-mycket. Somnade om och vaknade igen vid 7-tiden. Det regnade fortfarande och började åska över Atlanten. Vi gjorde oss klara, packade och tittade på blixtarna. Det var en fantastisk syn. Klockan 8 åt vi frukost och nu hade åskan dragit bort. Det regnade bara lite men österut, dit färden skulle gå idag, såg det ljust ut. Vid halvtio-tiden åkte vi från Höfðabrekka. Vi körde först tillbaka en bit in till Vik, där vi tankade bilen och besökte ullfabriken.

Sen bar det iväg österut mot Árnanes vid Höfn, längs med kusten nästan hela vägen. Landskapen på Island ändrar sig ofta och plötsligt – raviner, floder, bisarra lavaformationer, sandöknen och rena månlandskap. I den nästan oändliga sandöknen Myrdassandur körde vi igenom en sandstorm. Sen blev det grönt igen och bergskedjorna lös i solen. Längs med vägen fanns vackra växter. Vi körde över mer än 50 broar, som gick över små till större glaciärfloder. Sen körde vi igenom sandöknen igen och hamnade åter i en sandstorm. Förutom sand fanns här absolut ingenting, ingen vegetation, inga djur, inga människor. Vi såg bara en tokig cyklist, som kämpade sig genom sandstormen.

Vi stannade vid en väldig stor och konstig sak, som från långt håll såg ut som en jätte-stor, flygande gås. Vid informationstavlan fick vi reda på att det var en bit av en lång bro, som 1996 hade förstörts vid ett vulkanutbrott. Den här delen var den enda som man hade hittat.

Sen fortsatte vi mot Höfn genom de ständigt växlande landskap med tusentals får och lamm. Vid en glaciärflod inte långt ifrån den turkosblåa Atlanten stannade vi för att göra en paus. Det blåste väldigt mycket. Vi kokte lite pasta och drack kaffe.

Nästa stopp var i nationalparken Skaftafell vid Vatnajökull, Europas största glaciär. Där var det 22 grader varmt! Solen lös från den klarblåa himlen. Nationalparken söder om den stora glaciären Vatnajökull grundades 1967 och är 1600 kvadratkilometer stor. Glaciärens kraft har präglat landskapet. De högsta bergen i närheten är Hafrafrell (1174 meter) och Kristinartindar (1126 meter). Mot väst ligger Islands högsta berg, den 2119 meter höga Hvannadalshnukur.

Vi klättrade uppför ett berg för att komma till Svartifoss. Det är ett vackert vattenfall, som faller över basaltsten, som ser ut som orgelpipor. Uppe på berget hade vi jätte-fin utsikt.

Vidare gick färden förbi glaciärerna Öræfajökull och Breiðamerkurjökull. Vi stannade vid glaciärlagunen Jökulsarlon. Det var en fantastisk syn. Överallt i sjön, som ligger vid mynningen i Atlanten, flöt isberg och isflak! Delvis var de svarta av lavaaskan men också vita och i många olika blåa färger. En del var över 10 meter höga. Vi såg också en säl, som simmade runt bland isflaken. Vi gick en promenad längs den svarta stranden. Sen fortsatte vi mot Árnanes vid Höfn, som ligger direkt vid fjorden Hornafjörður. Där fick vi ett fint rum med en stor balkong och utsikt mot glaciärer och Atlanten. Vi åt en soppa och gick sedan och la oss.

Sandöknen mellan Vik och Höfn