Brasilien 2005

Söndagen den 13 november 2005

Efter frukosten åkte vi med buss till Argentina.

Vi körde över en flod och på bron var det ganska häftigt. Vi var fortfarande i Brasilien och kunde se både Paraguay och Argenina.

Gränsen är inte alls långt ifrån hotellet. Men vilken procedur vid gränsövergången! Helt otroligt! Naturligtvis skulle passen visas och så skulle alla ut ur bussen och gå över en stor äcklig svamp. Tack och lov fick vi ha skorna på... Vi vet fortfarande inte riktigt varför, men det har ryktas om att det är för att undvika få en massa sjukdomar (under fötterna???) in i Argentina. Även bussen fick köra igenom nåt desinfektionsbad.

I Argentina åkte vi då in i Iguazú nationalpark (det stavas med z där). Och så blev det en lång vandring längs med de fantastiskt fina vattenfallen, som är ännu mer spektakulära på den argentinska sidan. Vi kom väldigt nära vattenfallen, såg de från många håll, ibland uppifrån och ibland nerifrån. Den lilla stigen gick upp och ner, delvis med trappsteg och över små broar. Vandringen tog några timmar och det var väldigt varmt (över 30 grader) och så är det ju rätt så jobbigt med den höga luftfuktigheten (ca 97 %). Men utsikten var verkligen så vacker så att man höll på tappa andan många gånger. Var man än stod, vart man än gick, så hörde man bruset från vattnet som störtade ner. Och så såg vi åter igen många fina regnbågar, som bildas i vattenstänket. Vi såg också en del ödlor, näsbjörnar, vackra fjärilar och fåglar och många vackra orkidéer och andra blommor, som man bara känner till som krukväxter hemma.

Ljudet från djungeln är också väldigt exotiskt, ibland nästan kusligt, speciellt på kvällen.

Tillbaka i Brasilien, åt vi en sen lunch på en restaurang, ovanför vattenfallen. Maten var god men restaurangen var mycket stökig. Det var jätte-många människor, som satt både inne och ute på den stora terrassen alldeles intil floden. Det var så fullt för det var söndag och många brasilianska familjer var ute och åt lunch.

Solen gassade och det var stekhett, men vi hittade en fin plats i skuggan ute på terrassen.

Tillbaka på hotellet hade vi lite tid för att slappa och bada i poolen. På palmerna runt poolen var det massor av svarta fåglar med en knallröd rygg. De var väldigt fina. Hotellets trädgård var förresten också mycket vacker med alla träd och blommor.

Sen åkte vi till ett jätte-roligt ställe inte långt från hotellet. Nu var det dags för en Macuco-safari, en tur med gummibåtar på floden och till vattenfallen!!!

Först åkte vi i jeepar på en liten, smal och brant väg, som slingrade sig ner till floden i serpentiner. Det var en fin färd genom djungeln. Sen fick vi gå en bit till och så kom vi fram till bryggan. Båtarna fanns redan där och väntade på oss. Då var det bara att ta på sig flytvästarna och gå ombord. De där gummibåtarna är rätt så häftiga och de har två utombordare med 225 hk var. Sen bar det iväg i en väldigt hög fart och vi hoppade över vågor och virvlar och det var jätte-kul!

Och så syntes vattenfallen längre fram. Vi kom närmare och närmare och det var en fantastiskt utsikt och en otrolig känsla att vara så nära vattenfallen. Men värre skulle det bli! Flera gånger körde vi faktiskt UNDER och GENOM vattenfallen! Det var häftigt och vi skrek och hade jätte-roligt! Och vad spelade det för roll att vi blev genomvåta? Det visste vi ju om... Kamerorna (förutom en) åkte ner i plastpåsar. Den kameran, som fortfarande var framme, fungerade ett tag till... Men sen la den av. Men vad gjorde det? Som tur var hade vi tre kameror med oss. Och faktum är, att den började fungera igen några dagar senare! Inte visste vi, att det var en undervattenkamera... ;-)

Flera gånger körde vi igenom vattnet, som störtade ner och vi ville bara göra om och om det igen! Slutligen, när precis allting var genomvått, vände vi och körde nedför floden igen till bryggan. Och så åkte vi upp med jeeparna igen. Detta var en fantastisk och oförglömlig upplevelse!

Kul var också att en kille ombord filmade oss hela tiden. Den filmen kunde vi sen köpa som en DVD och det gjorde de flesta för det är ju jätte-kul att ha.

När vi kom tillbaka till hotellet hade vi lite tid för att lata oss och bada i poolen.

På kvällen åkte vi med buss till en väldigt mysig restaurang, som heter Recanto Gaúcho. Vi möttes av en kille, som red på en vit häst framför bussen för att visa oss vägen. Väl framme vid restaurangen, som kändes som att den låg mitt ute i buschen, välkomnades vi av personalen, som spelade fin musik och dansade för oss.

Restaurangen är som en uterestaurang, för den består bara av öppna och rustika bambuhyddor utan väggar men med tak av palmblad.

Så blev det naturligtvis Caipirinha som välkomstdrink och goda korvar. Musikerna spelade jätte-fin musik och så dansade personalen och barnen, som sedan bjöd upp gästerna också. Vilken stämning! Det uppträdde också en del artister.

Och maten sen... Buffé var det så klart, som är ganska typisk för Brasilien. Och massor av mycket goda rätter och efterrätter! På tal om efterrätter, så hade de så trevliga, emaljerade plåttallrikar. Jag gick till chefen, som förresten var ett riktigt original, och frågade om jag fick köpa tre såna tallrikar. Nej, jag fick inte köpa dem. Jag fick dem! Det var ju jätte-snällt av honom!

Efter denna mycket trevliga kvällen kom vi tillbaka rätt så sent till hotellet. Oj oj... det var bara att försöka komma i säng snabbt, för klockan skulle redan ringa klockan 4.00 nästa morgon! Men så skulle vi också packa lite grejer för två dagar i ryggsäckar för de stora resväskorna kunde vi inte ta med dit vi skulle härnäst.

Tillbaka till Brasiliensidan